Sol Plaatje University - Kelebogile Matsie

 Kelebogile Matsie är 20 år och studerar engelska, historia, sociologi och kulturarv på Sol Plaatje University i Kimberley. Hon föddes i East London, i Östra Kapprovinsen men flyttade senare till en förort till Kimberley med sin familj. Hon bor med sina föräldrar och sin dotter som hon fick när hon bara var 18 år gammal. Kelebogile berättar att, trots att det är stigmatiserat att vara ung mamma eftersom det anses skamligt att ha haft sex i så ung ålder, lät hon aldrig det påverka henne när hon bestämde sig för att behålla sitt barn. Hon är dock medveten om att hon haft privilegiet att kunna få hjälp av sina föräldrar att försörja sig och sin dotter, något som många unga kvinnor som blir gravida inte har, och därmed tvingas göra en abort eller lämna bort barnet.

Trots att Sol Plaatje öppnades för endast 3 år sedan, och har relativt sett låga avgifter, var det ett av de universitet som var en del av rörelsen Fees must fall. Rörelsen startade i oktober 2015 och innebär att studenter runt om i Sydafrika årligen protesterar mot de höga utbildningsavgifterna. Avgifterna leder till att många inte har möjlighet att studera då bidragen inte räcker till. Även om Kelebogile inte själv deltog i protesterna tycker hon att det är viktigt att stå i solidaritet med alla studenter runtom i Sydafrika.

Kelebogile upplever att det finns fördomar mot svarta som bor i förorten, många tror att hon anser sig vara bättre än andra svarta personer som bor i mindre priviligierade områden. Hon menar också på att det finns vissa föreställningar om hur en svart sydafrikan ska vara. Föreställningarna handlar bla om vilka språk man ska tala. Kelebogile blir ofta ifrågasatt för att hon inte kan bantuspråket setswana som är hennes pappas modersmål, utan istället pratar engelska och afrikaans. Hon upplever också att det är ett stort problem som kvinna att människor dömer och försöker begränsa en. Hon berättar om en kvinnlig student på Sol Plaatje som blev ifrågasatt för att hon bar shorts,vilka andra studenter inte tyckte var lämplig då de ansåg att hon var för stor för det. Hon valde att stå emot och var tydlig med att alla har rätt att klä sig precis som de vill oavsett utseende. Däremot menar Kelebogile att rasismen i Sydafrika inte visas öppet utan är mer subtil, den märks av genom kroppsspråk och blickar förklarar hon. Det finns till exempel en tydlig uppdelning mellan människor efter hudfärg när det gäller vilka man umgås med. Dessutom kan hon se ett mönster i att vissa människor är mer privilegierade än andra, det vita privilegiet blir ofta tydligt i affärer då vita prioriteras över POC i köer.

"South Africans do not show racism in that manner, their racism is more of a, we don't want to be friends with you, we are more privileged than you but never, you are our slaves, ever. That is the one difference I can tell, South African racism compared to other countries."

Kelebogile anser att ojämlikhet och fördomar är ett stort problem i dagens Sydafrika. Människor är rädda för det som är annorlunda och dömer varandra väldigt snabbt. Hon tror på förändring genom acceptans och utbildning eftersom hon hoppas att utbildning kan ge en nya perspektiv och förståelse.

 

"No one is above anyone in this world. I believe that the only thing higher than anyone on this earth is god. Other than that, anything another person says about you, shouldn't affect the way you live."

Translation

Kelebogile Matsie is a 20 year old student at Sol Plaatje University, majoring in english, sociology, history and heritage. She was born in East London, Eastern Cape, but later moved to a suburb outside of Kimberley with her family. She lives with her parents and her daughter, that she had when she was only 18 years old. Kelebogile tells us about the stigma of having a child a young age, that it is shunned upon and is considered shameful to have sex at a young age. However, she never let the stigma and other people’s judgement affect her when she decided to have and raise her daughter. She realizes she is very privileged in having parents who can help provide for her and her child whereas many other young women are forced to choose abortion or give up their children.

In 2015 the Fees must fall movement was started, students all over the country come together and protest the high educational fees, that make it difficult for everyone to study at university. Despite Sol Plaatje University being newly opened and having relatively low fees many students decided to join the protests. Kelebogile explains that although she didn’t participate in the protests she feels that it is important to stand in solidarity with all students around South Africa, with the students how face higher fees than the ones at Sol Plaatje.

As a black south african living in a suburb, Kelebogile often faces prejudices from people assuming that she considers herself to be better than black people living in less privileged areas. She claims that there are expectations and preconceived notions of what it is to be a black south african. She often feels questioned since she does not speak setswana, and only english and afrikaans. She also feels that people passing judgement and trying to limit others is one of the biggest struggles facing young south african women. As an example of this, Kelebogile mentions that one female student at Sol Plaatje was recently shamed for wearing shorts. Other students felt she should not wear shorts because she was too big and that it did not suit her body type. However, the student did not let it affect her and stated that she would continue to wear shorts and that everyone has the right to wear whatever they want regardless of what they look like and who they are. Racism on the other hand is much more subtle, Kelebogile explains. It is usually not openly proclaimed but is instead expressed through looks, uncomfortable body language and the fact that people tend to only hang out with people of the same race. White privilege is on the other hand very apparent, for example Kelebogile claims that white people are often prioritized in queues.

According to Kelebogile, inequality and prejudice is one of the biggest issues facing South Africa today. She thinks people are afraid of what is different from themselves and tend to judge too quickly. Kelebogile believes there could be positive changes through education and acceptance as she hopes education can give new perspectives and contribute to greater understanding for people’s differences.