Wednesday 5 April 2017

Dr. Gertrude Fester - Del 1

När Sydafrika hade sitt första demokratiska val 1994 var Gertrude Fester en av de som fick en plats i parlamentet som representanter för ANC(African National Congress). Hon hade bara några år tidigare suttit inspärrad i 2 år tillsammans med bland andra Nelson Mandela, anklagad för landsförräderi på grund av den apartheidkritiska aktivism de bedrev. Hon arbetar idag som universitetslärare på Sol Plaatje University i Kimberley, hon har en doktorsexamen i politics –women’s and gender studies och är dessutom feministisk aktivist samt författare.

Gertrude berättar att hon hela sitt liv varit medveten om det förtryck, den fattigdom och de orättvisor som drabbar människor i samhället. Hon minns särskilt en händelse när hon var tre år och åkte längs Hout Bay tillsammans med sin familj, de passerade en vacker strand och hon ville att de skulle stanna där för att bada. Hennes föräldrar förklarade då att det inte gick eftersom stranden var till för ”whites only”. Hon berättar att hon inte kunde förstå varför de inte gjort något åt det, varför de inte protesterade och lovade att hon minsann skulle göra det när hon blev stor. Denna segregation var tydlig även i andra sammanhang, den katolska skola där hon gick var endast för svarta elever och de vita eleverna hade sin egen skola. De hölls helt separata och det var bara i kyrkan de såg varandra, på var sin sida om altargången.

Under apartheid var det totalförbud mot politiska organisationer och de som fanns var alltså tvungna att jobba i skymundan och gå under jorden. Däremot växte sig black consciousness – rörelsen sig stor bland studenter under Gertrudes skoltid.  Hon deltog  i protester mot avsaknaden av svarta sydafrikanska författare i kurslitteraturen och deltog i en mixed race teatergrupp som ägande sig åt aktivism genom teater. Hon blev senare den första i sin familj att studera på universitet och ta en examen, något som hennes mamma arbetat hårt för att hon skulle ha möjlighet att göra. Däremot var hon, likt alla studenter som inte vara vita, tvungen att ta ett så kallat permit subject för att få tillåtelse att studera på University of Cape Town. Hon berättar att hon fortsatte engagera sig i studentrörelsen för ökad black consciousness, men upplevde att rörelsen var avgränsad till universitet och inte nådde ut i samhället. Hon började så småningom mer och mer engagera sig i bredare politiska frågor inom ANC, och där blev även frågan om sexism och jämställdhet ett tydligt intresse.  Gertrude förklarar att trots att många av de gräsrotsrörelser som växte fram under antiapartheidrörelsen var radikala, kunde det förekomma en hel del sexism. I och med att ANC blev bannlyst skapades UDF (United Democratic Front), där det ryktades om ett flertal fall av sexuella trakasserier och även en våldtäkt men det togs aldrig upp till diskussion. Gertrude berättar att det fanns en rädsla bland inom organisationen att händelserna skulle användas emot dem av den styrande regimen och därför ledde inte anklagelserna vidare även om hon idag tycker att medlemmarna borde ha ifrågasatts UDF-ledningen brist på agerande.






“We had issues around a uniting theme, we had high cost of living. Some said it’s not feminist enough, it’s not women’s issues. I said but high cost of living affects everyone and it’s also a class issues and we will always deal with issues that are the most important to the poor”

Den politiska rörelsens brist på engagemang vad gällde kvinnors rättigheter ledde på 80-talet till att många kvinnorättsorganisationer och kvinnoseparatistiska organisationer skapades. Gertrude hävdar dock att det var många män som ifrågasatte behovet av dessa organisationer vilket skapade spänningar. Redan i början av 1900-talet, innan kvinnor hade rösträtt fanns kvinnoseparatistiska organisationer berättar Gertrude. Eftersom kvinnor inte fick vara medlemmar i African National Congress startade Dr. Charlotte Maxeke Bantu Women’s League år 1918. Det fanns en motsvarig organisation, för vita kvinnor, National Council of Women. Gertrude berättar att när NCAW bestämde sig för att driva frågan om kvinnlig rösträtt uppstod det diskussioner om huruvida de skulle kräva rösträtt för alla kvinnor eller enbart för vita kvinnor vilket även det bidrog till ökade spänningar. 1954 grundades Federation of South African Women, som fokuserade på praktiska behov samt anordnade Women’s March 1956, i protest mot passystemet. Trots att Federation of South African Women hade medlemmar från alla etniska grupper i samhället var organisationen fortfarande extremt segregerad efter de bestämda raskategorierna påpekar Gertrude. När den nya konstitutionen skrevs var Gertrude en av de kvinnor som såg till att kvinnors rättigheter värnades genom the Gender Advocacy Programme 1992. Dessutom arbetade hon bland annat som jämställdhetsrådgivare under sina år som riksdagsledamot 1994-1999.  

No comments:

Post a Comment